i vår tid är den vita brudklänningen närmast ett måste. För de flesta är den så självklar att man aldrig reflekterar över det. Men i själva verket är den ju bara en passus i historien. I de flesta tider och kulturer har man gift sig i vad som är gällande festklädsel som man har pyntat med lite extra brudpynt. Så idag tänkte jag berätta lite om den svarta brudkl'nningens tidevarv.
Klänningen på bilden är en bruklänning från 1875. Den är ändå inte helt svart, (Foto Auckland war museum SS--BY-SA 4.0 )
utan grå med svarta detaljer. Men ofta gifte man sig i helt svarta klänningar. Brudslöjan var dock vit om man hade en sådan. Men hur kom det sig då att man gifte sig i svart??
En av 1800-talets absoluta trendsetters var drottning Viktoria av Storbritannien. Under 1800-talet var det viktigt att följa vissa föreskrivna sociala regler. En sådan regel var att man skulle ha ett sorgeår när ens maka eller make dog. För drottning Viktoria var det så illa att hennes älskade make Albert gick bort i lite för unga år. Viktoria fick ge namn
åt en epok som är känd för en
överdrivet sipp och moralistisk
syn på sex. Viktoria själv ( Fotot saknar upphovsrätt, Viktoria och Albert 1861)
var var hur som helst mycket förtjust i sin man och även i det äktenskapliga samlivet med honom. När han plötsligt gick bort blev hon helt ifrån sig. Hon sörjde djupt. Samtidigt var det inte lätt att skaffa sig en ny make i den upphöjda
utvalda position hon befann sig i. Det ansågs inte lämpligt att hon gifte om sig.
(Foto utan upphovsrätt, Viktoria, sorgklädd 1899 ) Viktoria blev väldigt ensam utan sin make. Allt detta gör att hans död drabbade henne väldigt hårt. Så hårt att hon aldrig lade undan sina sorgekläder igen. Hon fortsatte bära svart resten av livet. Svarta kläder och svarta sorgesmycken blev nu ofantligt populära.
Svart blir nu en vanligt förekommande färg i alla möjliga sammanhang, när man vill vara fin, som vid bröllop, konfirmation och begravningar. På 1800-talet hade vanligt folk i regel bara råd med en enda uppsättning finkläder. Och svart var gångbart i alla lägen. Istället kompletterades klädseln med en vit slöja vid bröllop.
Trenden med sorgesmycken i svart hängde med en bra bit in på 1900-talet. Dessa är mycket uppskattade av dem som älskar antika och vintage smycken. Här ser vi ett halsband i svart glas från 1950-60-talet. Nu mera bär vi smycken i svart kanske mest för att svart är coolt och vackert. Men de är förstås fortfarande lämpliga att bära också vid en begravning för att visa sitt känsloläge av sorg och allvar.
På den femte bilden ser vi en tredimesionell viktoriansk medaljong i vulcanit. Vulcanit var en slags halvsyntetisk tidig plast och smycken i detta material tillverkades under senare delen av 1800-talet och under tidigt 1900-tal. Den är mycket ljuskänslig och bör förvaras mörkt och i en ask för att inte förstöras av ljus och luft.
Längst ner är ett par sorgebroscher från 1970-talet (privat ägo). De är av metall och plast.
Den svarta brudklänningen försvann en bit in på 1900-talet. Men seden med svarta begravningar levde kvar in på 1970-80-talet. Alla bar helt svart klädsel, utom männens slipsar som var vita. Detta för att de skulle synas mot de svarta skjortorna. Jag som var barn då minns än i dag utstyrslarna med sorgeflor och svarta slöjor som hängde ner från hatten över de sörjande kvinnornas ansikten... Så de svarta 70-talsbroscherna kom sannolikt väl till pass vid begravningar.