När efterkrigstidens glamourtrend tonade bort kom det rustika in i modebilden, på 1960-70-talet. Och få smycken symboliserar väl detta bättre än smycken i tenn från den här epoken. Hästskosöm eller dekor av glaspärlor är synnerligen tidstypiska attribut i tennsmycken från 70-talet. Men om vi själva betraktar de här smyckena som en del av modet under "proggens" storhetstid, då vurmandet för arbetarklassen var på tapeten, så finns det fler aspekter på metallen tenn. Historiskt sett var tenn faktiskt ett statusmaterial för de högre klasserna. Tänk er själva i en tid då de allra flesta gjorde sina hushållsutensilier själva, av trä, då var en tallrik och ett stop smidda av en tennsmed ett statusföremål. Den lilla medelklass som fanns före 1800-talet, så som borgare i städerna, officerare, stads- och statstjänstemän, ja tennet var deras metall. När samhället under 1800.-talet allt mer gick in i en marknadsekonomi fick fler människor möjlighet att skaffa sig föremål av tenn. Men det blev också mycket vanligare med andra typer av vita metaller som var billigare än tenn och silver. Nysilver, inte minst, blev populärt under senare delen av 1800-talet.
Ibland kan tenn vara svårt att skilja från silver, så ljust och blankt kan det vara. Men oftast är det ändå något som "säger en" att det är tenn. Jättesvårt att beskriva det i ord. Att metallen är "gråare" duger inte riktigt som beskrivning, då silver i princip kan vara allt i från ljusgrått till svart. Men jämför man med nyputsat silver så ser man det klart och tydligt. Finns det en årsstämpel och / eller en namnstämpel men ingen kattfot, ja då kan man dra slutsatsen att det är tenn. En annan sak är att tennets beläggning kan vara tjockare o och blir inte mörkt på samma sätt. Det har istället en speciell matt grå nyans som också är "segare". Man behöver putsa hårdare, använda mer puts och får hålla på längre än med silver för att få det som man vill ha det.
Tenn i sin rena form tenderar att gråna och klarar inte låga temperaturer särskilt bra. Och man tillsätter därför en del andra ämnen i den för att den ska hålla sig ljus och fin länge. Så den här matta gråheten segheten märks inte av särskilt mycket. Däremot är det väl värt att lägga lite extra tid på att putsa upp sina tennsmycken emellanåt. Metallen kan nämligen konkurera ganska väl med silver. Tennsmycken från 1900-talets sista decennier, är allt som oftast välgjorda hantverksskapelser, där smederna lagt ner ett stort arbete på utformningen. Vill du se fler tennsmycken? Klicka på länken!
Comments