För några år sedan ombad magasinet Scandinavian Retro mig att skriva några artiklar om hur man kan känna igen vintagesmycken från olika tider. För enkelhetens skull riktade vi in oss på hur smycken från olika decennier kan skilja sig åt. Vi valde att rikta in oss på 1930- till 70-talet. Även smycken från 1980- och 90-talen räknas ju som vintage. Men vi valde att utesluta dessa decennierna då många (i målgruppen för tidningen) fortfarande har smycken från dessa tider i ganska så färskt minne. Jag valde att sätta den nedre gränsen vid 1930-talet. Detta dels för att det skulle vara svårare att peka ut tydliga kännetecken som skiljer de olika decennierna åt . Det kan kräva en omfattande beskrivning. Och när man skriver en artikel för en tidning behöver man korta ner texten. I dag tänkte jag i alla fall råda lite bot på detta. Och tänker därför ta upp detta med smycken från det tidiga 1900-talet. När man ska definiera tidsavsnitt vid listning av antika smycken sätter man ibland 1880-1930 i ett sammanhängande spann. Detta ska dock inte tolkas allt för bokstavligt. Det medför givetvis inte att man ändå inte kan definiera olika dateringar för smycken i tidsspannet.
Metaller och ljus i fokus
Man kan konstatera att under 1900-talets första år var metaller på modet. Klockkedjor och fickur var självklara statusföremål. Nya tekniker för guldplätering och tillverkning av syntetiska ädelstenar spred elegansen också till de mindre bemedlade. Fotogömmor, kedjor och stora metallrika broscher var i fokus. På övre bilden ser ni två olika fotogömmor, en i en guldfärgad chatelein och en i silver. Båda har ciselerad dekor i jugendstil. Hänget i silver har dessutom en handhamrad ring. Den engelska så kallade arts and crafts-rörelsen var inflytelserik. Dessa stiluttryck underlättades genom användningen av just metaller.
Stora runda metallplattor med en syntetisk sten eller skuren kristall var på modet. Färgerna är ofta lila eller honungsgult. Och i metallen fångade man gärna upp det fornnordiska och olika medeltida stilelement. Men också stora broscher av handhamrad koppar var populära.
En annan stor trend under 1900-talets första år var nyrenässansstilen. Denna var otroligt populär inte minst i möbler. Genombrutna smycken var därför omtyckta. Men också jugendstilen i stort får sägas vara influerad av nyrenässansen. Inte minst trenden med extra hängen på broscher och hängen får hänföras till denna influens.
En tredje trend som kom på modet var smycken som fångar ljuset. Nu skippade man oftast de folierade baksidorna. Rivièresmycken med klara stenar och kristaller var populärt, men också rundslipade pärlor i klarglas. Tanken var att ju mindre infattningen störde ljusinsläppet desto bättre var det. Denna trend höll i sig länge. En av de äldre smyckena jag haft var en silverbrosch med en stor rundslipad kristall från 1908, men trenden höll i sig fram till 30-talet.
Det långa halsbandet
Man skulle kunna tro att antika långa pärlhalsband hör till 1920-talet. Även om de ibland blev extremt långa längre fram så kom längre pärlhalsband på modet redan under 1800-talet. Och i början av 1900-talet var de synnerligen populära. Då ofta i form av kedjor och länkade pärlor. I dagens inlägg får de representeras av den långa muffkedjan, som ni ser både här bredvid och i den övre bilden. Den här variationen mellan större och mindre pärlor pekar mot att den svarta är från omkring 1910. Då var det populärt med långa kedjor där man länkade in enstaka pärlor i kedjan vilket man försökt efterlikna här. I kedjan här bredvid har man länkat in små turkosfärgade pärlor på ett asymmetriskt vis som gör kedjan lite mer spännande än den annars skulle ha varit.
Broscher
Det tidiga 1900-talets broscher har ofta en rejält tilltagen storlek. Antagligen inte minst för att matcha de uppfluffade frisyrerna och de enorma hattarna som var på modet. Den klassiska jugendstilen ses ofta i broscher från den här tiden.
Andra broscher på modet både under 18- och 1900-talen var de stora släta eller lätt välvda stenarna / plattorna infattade i en enkel ram av silver. Sådana ses både på bilden längst upp och här bredvid. En fördel för oss svenskar är att vi har årsstämplar på vårt silver. Därför kan vi konstatera att denna modell höll sig populär ända fram till omkring 1920. Broschen högst upp i bilden, med en porslinsplatta i silverram är från 1920. Det som underlättade dateringen med just denna brosch var ingen stämpel utan att någon noterat årtalet 1920 på baksidan. Man kan därför konstatera att penséer var ett motiv på modet runt 1920. Detta är särskilt givande då motivet med penséer är relativt vanligt som dekor på olika jugendföremål.
detta var lite om det tidiga 1900-talets smycken. I nästa blogginlägg tänker jag skriva om smycken från nästkommande decennier. Så är du intresserad av 20-30-talets smycken kan det vara värt att hålla utkik efter det!