Vissa smycken jag köper in fastnar så klart lite extra i hjärtat. I helgen sålde jag mitt antika halsband med så kallade peacock eye glass-pärlor. Och innan jag tar farväl av det tänkte jag skriva ett blogginlägg om det.
Påfågeln har alltid haft en viss dragning på oss människor. Och till dess fascinerande teckning i fjäderdräkten har kopplats en del magiskt tänkande. Påfågelsögat uppfattades i vissa kulturer exempelvis som "onda öga". Men här i västerlandet har dock påfågeln mest uppfattats som en en överdådig lyx, som furstar och andra rikemän kunnat hålla i sina slottsparker.
I slutet av 1800-talet fram till omkring 1930 frodades orientalismen. I tidens estetik och underhållning förekom all möjlig exotism, alltså vurmande för det exotiska. Regionen Böhmen är känt för sin glaskonst och i slutet av 1800-talet tog man fram ett folierat konstglas som efterliknade det fascinerande påfågelsögat. Med metallisk foliering av glaset lyckades man återskapa den metalliska lyster som finns i påfågelns fjäderdräkt. Och resultatet gav en glaspärla med djup och lyster som tilltalade det tidiga 1900-talets smak. Halsbandet är från omkring 1900. Pärlorna är länkade på en kedja vars färgtoner tidstypiskt går i silver och brons. Jag köpte in det med en större lott äldre smycken. Och det var belagt med ett tjockt lager (hundraårigt??) sotigt fett. Jag misstänker att det måste ha förvarats i ett kök. Det fanns ingen annan råd än att diska av det ordentligt. Och då kom en skinande yta fram. De senaste decennierna har de här peacock eye-smyckena från sent 1800-tal till tidigt 1900-tal blivit värdefulla samlarobjekt. Har du ett sådant smycke i dina gömmor så tveka inte att kontakta mig. Jag köper det gärna.