Vad hade egentligen mormorsmor för smak när det gällde smycken? I dag tänker jag gå in lite närmare på den frågan. Hårkammen och broschen var några av de vanligaste accessoarerna man kunde pryda sig med i början av 1900-talet. Inte så konstigt, då detta samtidigt var bruksföremål som höll uppe håret eller höll ihop sjalen. På den första och andra bilden ser vi två olika broscher från åren omkring
1900-1910. Den ena är i mässing och ska efterlikna de broscher med spännes-liknande dekor som varit moderna på 1800-talet.
Den andra är mer modern i sin framtoning. Den skulle nästan kunna tas för att vara från 1970-talet. Men bland annat stämpeln NS skvallrar om att den är betydligt äldre. Båda har stora violetta slipade stenar i mitten. Om det rör sig om syntetiska ädelstenar eller böhmisk kristall låter jag vara osagt. Men denna typ av sten var på modet i broscher och man ser dem relativt ofta.
Den som ville vara riktigt hipp och modern skaffade sig kanske en sådan här asymmetrisk och vild brosch som på den tredje bilden. Art noveau-stilen var på modet under det tidiga 1900-talet. Den här broschen är tänkt att förmedla den levande naturens oväntade och godtyckliga mönster.
Ett annat mode som
var stort var långa smala kedjor eller pärlhalsband. Detta var ett mode som hängt med från 1800-talet och in på det nya seklet. Det treradiga halsbandet på den fjärde bilden är av svarta celluloidpärlor. När det gäller sådana här riktigt gamla celluloidsmycken ska man vara mycket försiktig med eld och värme då de är starkt brännbara. Detta halsband saknar knäppe och har stängts med en s-krok som var ett vanligt sätt att låsa halsband på i äldre tider. Den förra ägaren satte ihop de två ringarna istället, så man slipper tänka på det i det här fallet.
Muffkedjor, alltså långa smala kedjor med en karbinhake i änden, där man skulle haka fast sin muff, var också på modet. I början av seklet var det också populärt med olika smycken där man kunde ha foton av sina nära och kära. Medaljonger och andra smycken där sådan möjlighet gavs var därför omtyckta. jag har till och med sett manschettknappar i form av små fotoramar. Detta var ett utslag av att det viktorianska sentimentala modet levde kvar en bit in på 1900-talet.