Efter att man släppt den geometriska stilen från tidigt 30-tal slog florala former återigen igenom. Men denna gång i en mer stiliserad utformning än under jugendepoken. Metallerna var fortfarande ofta väldigt enkla. Kronbladen bestod ofta av pressad plåt på smala, böjda pinnar som skulle föreställa stjälkar. Exempel på detta ser ni på den översta bilden. Hollywood stod högt i kurs under art deco-eran. Depression och därefter krig gjorde förstås att människor törstade efter förströelse och en chans att glömma en tråkig vardag. Hollywoodfilmernas spridning gjorde att allt fler började bära smycken till vardags. Kriget gjorde också att kvinnor i högre grad än tidigare fick mer utåtriktade uppgifter i samhället. Detta gav kvinnorna fler tillfällen att visa upp sig offentligt i de samhälleliga plikter som följde. Då kom enklare smycken väl till pass. Man bar gärna många smycken, som halsband, armband, brosch och örhängen samtidigt. Detta blev ett sätt att piffa upp de murriga textilier och den annars strama klädkod som gällde under kriget. Under 1940-talet förändrades modebilden för smycken. Faktum är att 1940-talets modesmycken var väldigt nyskapande och i hög grad blev förebild för det sena 1900-talets smycketrender. Mer om det längre ner. Men vad hände då?
Generellt sett blev smyckena nu större än tidigare. Statement-smycken, alltså stora smycken avsedda att dra blickarna till sig blev högsta mode. Hängen fick gärna vara stora och lite "klumpiga" på modesmyckena. En sådan stor brosch med hängen ser ni på den andra bilden. Den är av blå celluloid. Olika plaster i smycken blev nämligen högsta mode under 30-40-talen. Celluloid, bakelit och andra plaster användes flitigt. Plaster kunde också tillverkas i många färger. Och just färg var mer populärt än någonsin. Delvis berodde detta på att man nu började trycka tidningar i färg. Färgbilder av glamourösa hollywoodstjärnor med stora, färgglada smycken spreds. Och människor ville förstås ha samma stil som sina förebilder. Det blev också populärt med många hängen på halsbanden.
På bilden ser ni vad jag menar, även om detta halsband är av långt senare tillverkning. På ett 40-talshalsband var dock hängena ofta större och färre. Dessa halsband är ett uttryck för en ny lekfullhet i modesmyckenas formspråk. 1940-talet kom nämligen också med en ny lekfullhet i smycken, faktiskt en stor nyhet i smyckekonstens historia, som dittills i de allra flesta fall hållit sig på den mer seriösa sidan. Och det är i synnerhet detta som plockades upp längre fram mot seklets sista decennier. Den här lekfullheten hade framför allt sitt ursprung i den "gör det själv"-anda som kriget varubrist skapade. Uppfinningsrika kvinnor piffade upp sig med egenhändigt tillverkade smycken. Virkade delar, pärlor av trä, tygblommor och liknande kunde enkelt göras till piffiga smycken. Lekfullheten fångades upp av smyckeindustrin som kunde göra den än mer tillgänglig och populär.