Under tidigt 1900-tal ökade intresset för Kina. I synnerhet på 1920-30-talet hämtade man inspiration från det exotiska landet i öster. Och man kan förstå dem. Gårdagens Kina hade nämligen lite att göra med dagens kinesiska masstillverkningsindustri. Det mesta gjordes med stor hantverksskicklighet och med djupaste omtanke både om material och utförande. Långt bort från väst hade Kina utvecklat sitt eget formspråk och estetik. Detta lockade och fascinerade människorna som levde i det nya seklet. Allt kinainspirerat blev därför vad man brukar kalla för "det nya svarta".
Och det är här man hittar upprinnelsen till modet med smycken av den typ ni ser på översta fotot. I Kina rådde en föreställning om ki, en slags världsalltets livsenergi och som ansågs kunna fångas i rundslipade, genomskinliga bergskristaller. Detta var något som plockades upp av smyckesdesigners i väst.
Effekten med att samla ljus i kristallen hindrades förstås om man genomborrade stenarna. Därför valde man att infatta dem på ett sätt så att man slapp borra igenom dem. I väst utvecklades idén och allehanda stenar, även fasetterade dito infattades på detta sätt. Antingen genom att man placerade stenar och pärlor i en ram som löpte runt smycket, eller i en "bur" där stenen kunde ligga utan att falla ur. Om kineserna mest hållit sig till genomskinlig bergskristall för att fånga livets energi i, så fokuserade västerlänningar mest på det dekorativa. Man använde även ofärgat som färgat kristallglas, men också vanliga opaka stenar för den här typen av infattningar. Halsband med rundslipad bergskristall från den här tiden är ganska dyra, men man kan också hitta billigare varianter, som halsbandet på bilden. Denna typ av smycken brukar dateras till 1920-30-talen. men som ni ser på den nedre bilden har inspirationen funnits där tidigare. Broschen med en välvd, ljusfångande "sten" av glas är från 1908. Båda smyckena finns i butiken i skrivandets stund. Länk till smyckena hittar ni i länken nedan.