• Stina Orsenmark, *Rätt Antikt*

Jugend porslin - Hur vet man?


antik vas i mjukt porslin

I samband med mitt förrförra blogginlägg Föremål från förr fick jag en fråga om hur man kan veta att det verkligen är ett gammalt föremål. ( Detta blogginlägg hittar du högt upp i flödet på www.rattantikt.se/blogg ) Personen som frågade förstod så klart att man ofta kan se det direkt. Det framgår ju för de flesta av fotot att de här vaserna på bilden är gamla. Eller hur? Det rör sig knappast om 90-talsreviveln eller 40-talsvarianten på jugend. Det tror jag de flesta kan se. Men han ville ändå ha något mer handfast att gå på. Härförleden när jag besökte ett av våra auktionshus här i staden fick intendenten där frågan hur hon kunde se att en inlämnares märkesklocka inte var äkta. (Jag stod bakom i kön och var idel öra. :) ) Hon svarade att man ser det på kvaliteten och på detaljerna. Och ja, så är det ju också när man ska skilja yngre och äldre föremål åt.

antik vas
detaljer i nyrokoko

Bland annat materialval, finish och andra detaljer skiljer sig åt. Men också formgivningen i sig förstås. Ska jag ta upp en handfast skillnad så blir det framför allt i porslinet man kan se skillnad på dessa och yngre vaser. Vid den här tiden användes ofta en annan typ av porslin, som brukar kallas mjukt porslin. Det är ofta gjort av någon form av benporslin. Det är mer poröst och lättare än hårt kaolinbaserat porslin. Det blir också betydligt lättare skador i det här porslinet, så man får vara rädd om det. Men även hårt porslin från den här tiden kan se lite annorlunda ut. (Vi talar här om den massproduktion som vände sig till den stora massan. För det fanns givetvis hårt porslin av högre kvaliteter som det från Meissen, Herend, Kina o s v. ) Det här mjuka, mer porösa porslinet i vaserna på bilden brändes inte lika hårt och glasyren ser därmed också annorlunda ut. Den blir inte lika beständig, utan föroreningar från blomvatten och liknande kan äta sig in. Den större skörheten i porslinet har medfört att mycket av tillverkningen har kasserats. De var vad vi kanske skulle kalla slit och släng-produkter, även om den tidens människor inte betraktade dem som sådana. Men det fanns en stor mängd av människor med svagare ekonomi. Dessa produkter vände sig till dem. De tjänade som dekorativa och uppskattade prydnadsföremål för sin tid. Och de väcker min fantasi! Kanske var den stora, bulliga vasen med rosor något grannarna samlade ihop till när någon fyllde år? Var det en mors dags-present från barnen? Det är därför jag älskar dessa föremål så mycket!

0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla