För ett litet tag sedan skrev jag om brutalism i smycken. Den blev populär under senare delen av 60-talet, och är ett exempel på hur en inriktning inom arkitekturen inspirerade tidens smyckedesign. Men det var inte första gången. Brutalismen föregicks nämligen av funktionalismen, en inriktning inom arkitekturen som också påverkade smyckedesignen. Den hade sin höjdpunkt mellan 1920-talet och in på 60-70-talet. Oftast syns den här stilen förstås i arkitektur och inredning från den här tiden. Funkisstilen fokuserar på det praktiska och skyr all form av onödig utsmyckning bortom funktionen. Men smycken är ju oftast till enbart för utsmyckning så förekommer det egentligen funkissmycken? Man kan tycka att det är en paradox, men: Ja, det finns det, men förutsättningarna skiljer sig lite åt.
Smyckedesignern kan inte bara fokusera på funktionen, för då skulle broschen vara tillbaka till sitt ursprungliga stadie som dräktnål. Och ringar skulle bara förekomma som släta förlovnings- och vigselringar. Och så vill ingen smyckedesigner ha det.
Så vad kännetecknar då ett funkissmycke?
Den typiska funkisarkitekturen brukar beskrivas som uppbyggd av geometriska kroppar, som kuber, rektanglar, sfärer, och cylindrar med släta ljusa fasader. Funkissmyckena i sin tur kan beskrivas på ett likartat sätt. Less is more var ledordet här. Släta sfärer i ljusa färger är mycket typiska. En rund pärla räcker långt, tycktes man tänka. Skulle man kosta på sig en blomform var det knappast det organiskt florala man sökte, utan en stiliserad växt bestående av geometriska element. Blomformerna i smyckesetet på den andra bilden är som synes starkt stiliserade och utgörs i princip bara av geometriska former. Detaljerna i lås och skruvar är enkla. Haken i låset är avskalad på all dekor och sitter endast där för sitt syfte. De kritvita sfäriska pärlorna förstärker intrycket av funktionalism.
Just enkelheten i funkissmycken är slående.
En hake i halsbandetens lås får räcka, en rund metallplatta där pärlan / pärlplattan sitter dög gott. Skruvar och clips i örhängen är också ofta avskalade till sin funktion och saknar extra dekor. I skruvlåset på bilden har man dock som synes unnat sig lite extra dekor. En sådan detalj, som egentligen bara roar bäraren som ser baksidan av smycket, var sannolikt tänkt att öka försäljningen på ett mer subtilt sätt.
Hur en mer dekorativ funkis kunde ta sig ut under olika tidsepoker kan studeras på den nedersta bilden. Bilden längst ner är exempel på funkis från 1930-40-talet resp 1960-talet. Båda är exempel på hur funktionalismen tog sig an mer florala, växtinspirerade former. Strassbroschen från 1930-40-talet är mycket strikt. De runda vita stasstenarna ligger exakt bredvid varandra i symmetriska rader, helt i motsats till naturlig växtlighet. De sitter fästade på enkla, tillböjda metallstrån. 60-talsbroschen fokuserar mer på rundade geometriska former. Blomma och knopp har reducerats till två sfärer. Löven på kvisten av en böjd metalltråd är något spetsovala och skålformade, vilket ger den annars starkt stiliserade kompositionen en liten mer gnutta naturalism jämfört med strassbroschen. Vill du titta på fler funkissmycken kan du klicka på länken. Där finns bland annat en intressant brosch från 40-talet. https://www.tradera.com/profile/items/4782179/ratt-antikt?q=funkis