Nu närmar sig hösten och efter ett långt uppehåll är det åter dags att börja blogga så smått. Och jag kan börja med att i veckan som gick blev jag kontaktad av en kund som ville ha hjälp med bröllopssmycken från olika tider. Då hon driver sajten bröllopsguiden skulle hon delta på en mässa. För den som är nyfiken på sajten kan jag berätta att den är mycket inspirerande. Och man hittar dit via www.brollopsguiden.se När det gäller firandet av familjehögtider som bröllop och dop har vi en tendens att vara mer traditionella än annars. Även om vi under 2000-talet inspirerats mer av amerikanska bröllopsseder behöll vi exempelvis länge den gamla seden då brud och brudgum gick in i kyrkan tillsammans. Avvikelser från detta skedde knappast i en svensk kontext.
När kronprinsessan Viktoria ville bryta med denna gamla svenska sed vi utövat sedan urminnes tider utbröt en debatt om detta. Vissa ansåg att kronprinsessan som både är en trendsetter och en bärare av svenska traditioner skulle hjälpa till att bevara den svenska seden. Ett bröllop är dock ändå en mycket personlig upplevelse också för en kronprinsessa så hon gjorde till slut det val hon själv föredrog. När min egen systerdotter gifte sig för fyra år sedan gick i alla fall båda in i kyrkan tillsammans. Så ännu har inte seden förvunnit. Traditionellt eller inte, specifika bröllopssmycken har sällan använts, bortsett från brudkronan. Istället är det mestadels arvegods och / eller klassiska smycken som vita pärlor, allmoge- eller dräktsmycken som de också kallas som varit aktuella. Under de flesta tider har man använt de smycken man använt för övrigt också vid sina bröllop. Så vad skulle jag ge kunden för tips? Det var mest 1800-tal och 1970-tal hon saknade för sin utställning. Under tidigt 1800-tal var det allmogedräkten som gällde när vanligt folk gifte sig. Och då är det förstås dräktsmycken som gäller. Från 1800-talets andra hälft och framåt bar bruden ofta svart med en vit slöja till. En viktoriansk brosch i halsen kan då passa bra. Men också ett kors gör sig bra då kvinnor ofta var troende.
Långa collierer med pärlor av slipat glas kan också vara lämpliga smycken. När det kom till 70-talet användes oftast tidens enkla smycken vid bröllopen. Jag tipsade om enkla hängen som hjärtan och medaljonger i kedjor. (Medaljonger var förresten mycket gångbara även vid ett 1800-tlsbröllop.) Eller varför inte de hängen av silver med kärestans namn, både hans eller hennes, ingraverat som var så populära. A propå kungligheter. I sammanhanget måste jag förstås nämna Lady Dianas giftasring. Den väckte uppmärksamhet så till vida att hon valde den ur en katalog. Det hade nog aldrig hänt vare sig förr eller senare att en kunglighet hade haft så enkla anspråk utan sådana giftasringar har alltid beställts och tillverkats efter egna önskemål om exklusiva stenar och formgivning. Inte desto mindre blev hennes ring en gigantisk trendsetter för 80-talets smyckestil. Lika väl som gräddbakelser med puffärm blev brudklänningen på modet såg man över allt kopior av smycken som liknade hennes giftasring. Smyckena på bilden och mycket mer finns ute i butiken. Den som vill botanisera bland allt nyinkommet under sommaren klickar på länken här! Välkomna!