Just nu tömmer vi vår mammas lägenhet, eftersom hon flyttat. När jag tömde ett av skåpen hittade jag en uppsättning cocktailglas. Själv har jag knappt använt sådana glas. Jag tror inte mamma hade så stor användning av dem heller faktiskt, för hon drack ju knappt inget alls. :) Hur som helst, när jag tog de här glasen i min hand så föll det lite på plats för mig, vad cocktailringen egentligen handlar om. Cocktailparties var på ropet under 1950-talet och då hade dessa ringar sin högtidsperiod. Cocktailringar är uppseendeväckande skapelser med stora färgade ädelstenar. Det ska gnistra och glimma om dem. Och det blev liksom lite självklart för mig varför när jag tog i de här glasen. Man minglar nämligen runt på partyt med ett glas i sin hand. Och då exponeras givetvis ringen för alla varje gång man höjde glaset till munnen. Så fiffigt! Men som med allting annat i designens värld så har det mesta en mycket längre historia än i sitt nu.
Cocktailringen som form föddes på 1920-talet. På den tiden var det något av ett rebelliskt uttryck. I USA förbjöds nämligen alkohol på 1920-talet. Man fick då festa lite i skymundan och i privata sammanhang. Cocktailpartyt föddes. Innan hade man väl mest bjudit hem folk på middagar och andra typer av mottagningar. Men nu började man alltså bjuda in folk bara för att träffas och ta en drink, precis som man tidigare träffats på barer och klubbar. Utsvävande smycken i dessa sammanhang blev ett slags uttryck för att man gjorde uppror mot reglerna. (Att jämföra exempelvis med sufragettsmyckena i början av 1900-talet.) På 1950-talet hade förbudet mot alkohol upphört och man kunde nu gå på cocktailparty helt öppet. Trenden spreds därför och blev ett populärt sätt att umgås på. Och i det glamourösa 50-talet blev det förstås självklart med cocktailringar av typen på den översta bilden. Ringen på den andra bilden är en statementring i nutida design. Sådana här ringar hade förstås ännu äldre förebilder. Långt tillbaka i historien bar man nämligen sådana här iögonfallande ringar med stora stenar vid europeiska hoven. Då var det ett tecken på kunglig upphöjdhet, eller åtminstone adlig sådan. Och visade att man hade tillgång till de mest dyrbara och exklusiva ädelstenarna. Så gick alltså denna typ av ring från högsta upphöjdhet till de enkla sammanhangen, där folk nog ville roa sig kungligt, men under enklare former.