I mitt förra inlägg om cloisonné skrev jag om den 70-talsrevival som var tydlig i modebilden på 1990-talet. Då nämnde jag de färgglada falska "cloisonnésmycken" som var inne då. Nu har jag letat fram ett sådant smycke och ni kan jämföra med smyckena i det förra inlägget. Visst ser man kvalitetsskillnaderna! de senare saknar helt den minutiösa noggrannhet som präglar dem från 70-talet. Och när man har dem framför sig syns skillnaderna ännu mer. Ja, om man ska vara lite kritisk så ser de senare lite blaffiga ut helt enkelt. Det finns ett uttryck som heter att om något verkar för bra för att vara sant, ja då är det oftast det! Och lite så är det med 90-talsemaljen. Gjutningen är medvetet slarvig, troligen helt automatiserad, och emaljen är ingen emalj utan.... ja, just det: Av plast. Även plasten som fyller ytorna är sannolikt applicerad av en maskin. Bristen på kvalitet har man försökt kompensera med mycket och högglansig guldfärgad beläggning.
Att jämföra den här revivalstilen från 90-talet med den från 70-talet är ett bra pedagogiskt exempel på hur en revival kan skilja sig från det man hämtat inspirationen av. Mode är överlag sällan en ny uppfinning utan de flesta designers tittar i backspegeln när det ska skapas ny design. Men tro bara inte att idén om cloisonné föddes på 70-talet! På den andra bilden ser vi en emaljerad fjäril i jugendstil, troligen sent 1800-tal. Den i sin tur har hämtat inspiration från ännu längre tillbaka.