För ett tag sedan skrev jag om ett halsband i modernistisk minimalism från 1800-talet. Man kan tycka att det är lite förvånande med ett antikt halsband som ser ut att vara gjort på 1960-talet... Men som historiker är man ganska luttrad när det kommer till nyheter inom mode och design. Man vet nämligen att designers påfallande ofta, ja i princip alltid hämtar sin inspiration i det förgångna. Det är egentligen sällan det formges något helt och hållet nytt. Detta gäller inte minst 1900-talets design, även om man kanske inte tror det. Det är snarare faktiskt mycket sällan det dyker upp något helt nytt. En sådan nyhet är i alla fall brutalismen, som har sin vagga 1950-talet, då den börjar synas i arkitekturen. Funktisstilens släta, ljusa ytor försvinner. Men det är inte förrän i slutet av 1960-talet brutalismen slår igenom i smycken. Och stilen kommer optimalt till sin rätt just i smycken. Antagligen är det därför de fortfarande är så efterfrågade. Brutalistiska smycken fångar naturens kaos, råa texturer och slumpartade former. I synnerhet har finländska smyckedesigners plockat upp denna gren av modernismen. Skulptören Björn Weckström, Pentti Sarpaneva, Karl och Sten Laine med flera är världskända för sina smycken i brutalistisk design. När det gäller biljoterismycken hade brutalismen sin storhetstid åren omkring 1970. I den mer hantverksmässiga produktionen levde den kvar länge, ända in på 1990-talet. Och när det gäller de mest kända smyckeskaparna tillverkas de än i dag. För dig som vill titta närmare på brutalistiska smycken finns ett urval ur butiken här! Välkommen!