"Got the blues" heter det ju på engelska, när man är låg och deprimerad. För oss som har blått som en favoritfärg kan detta kännas helt fel, eftersom man istället blir glad av blått! Men blått har också förknippats med hög status. Mest känt i vår egen tid är kanske att blått kopplas ihop med bebispojkar. I 1800-talets färgrestriktioner för män var blått en av de färger som var accepterade för dem att bära. Kanske mycket för att den länge ansetts som en känslomässigt återhållen färg. Älskar du också blått? Då ska du fortsätta läsa dagens blogg!
Blått har en mycket lång historia. Redan under forntiden var den blå stenen lapis lazuli en storfavorit. De kungliga högheterna i Mesopotamien och Egypten bar den gärna tillsammans med guld. Och då ska man komma i håg att på den här tiden betraktades de kungliga som närmast gudomliga.
Redan då kopplades alltså färgen blå till kungligheter och hög status. Hur som helst, de uppfinningsrika bronsåldersmänniskorna såg dock till att bredda utbudet. Egyptierna uppfann snart världshistoriens första syntetiska pigment, så kallat egyptiskt blått. Detta användes exempelvis för att glasera keramik i ljuvliga blå färger. Det egyptiska pigmentet spreds så småningom över världen, men det var mycket dyrt, så endast kungliga hade råd med det. Någon gång på vägen förändrades allt. Katolska kyrkan såg till att blått förknippades med Jungfru Maria. Hon började avbildas med en mörkblå dress redan på 400-talet e. Kr. På så vis fick åtminstone marinblått en air av helighet, men också av hederlighet och pålitlighet. Kanske var det här som blått första gången förknippades med sådana dygder. Det här gjorde att i alla fall marinblått förknippades med ansvarsfullhet. Uniformer och kostymer för män fick därför gärna vara marinblå. Och är så än i dag.
Men detta med att blått skulle vara särskilt för pojkar har inte gällt så länge som man kan tro. Blått ansågs istället länge som en färg för kvinnor. Just Jungfru Maria med sin ödmjuka attityd var en förebild. På 1800-talet ändrades detta så till vida att marinblått var en av färgerna som tilläts för män. Men pojkar kunde lika gärna bära en rosa kolt, som jag visade i blogginlägget om denna färg. Precis som rosa, så blev uppdelningen i pojk- och flickkläder ett sätt att sälja mer kläder någon gång under 1940-talet. Däremot har ju aldrig blått varit "förbjudet" för flickor och kvinnor, på samma sätt som rosa varit opassande för män och pojkar. Även om man undvikit det för flickor så har ju blått varit accepterat så fort bebisstadiet är över och man kan se könet på barnet ändå. Under 1900-talet har blått i smycken varit högaktuellt under flera omgångar. Under art decon var ljusblå stenar populära, då ofta som stora ädelstenar i syntetisk spinell. Även kungsblå strass var på modet under 1940-talet. Den minimalistiska modernistiska trenden som var het omkring 1960-talet anammade istället en mer dovblå färg, som i blåa månstenar. Men också blå quartz, topaser och aquamarin var på modet. Sugen på blått? Besök butiken!