Inte helt överraskande så började 1960-talet ungefär som 1950-talet slutat. Modet var till en början strikt, elegant och damigt precis som på 50-talet. Den glamourösa guldiga och glittriga trenden hängde med. Kulörta färger och regnbågsskimrande aurora borealispärlan blev om möjligt ännu mer populär än på 50-talet. Några mindre förändringar kunde i alla fall märkas. Bland annat blev smyckena större och mer uttrycksfulla. Färgerna blev starkare. Man tog också ut svängarna i kulörerna. Det nya plexiglaset, en slags akrylplast, är mycket tidstypisk för det tidiga 1960-talets bijouterismycken. Det var mycket populärt i stora färgrika broscher, som dem på bilden. Denna plast kunde framställas i djupa starka kulörer och är mycket glittrande. Guld i bijouterismycken fortsatte också att vara mycket populära. Också de såg ut på ungefär samma sätt som på 50-talet. Men även här kom vissa förändringar. Man började exempelvis att intressera sig för texturer i metaller. Detta var nytt för 1960-talet. Med detta kunde man skapa intressanta effekter i en guldglänsande yta.
En bit in på decenniet tog ungdomskulturen allt mer över trenden. Den stora bebyboom generationen började nu sätta sitt avtryck. Och de ifrågasatte den äldre generationens ideal. Femininitet blev omodernt. De utstående kjolarna byttes mot raka linjer. Kjolarna blev kortare och midjan tonades ner. Ett experimenterande med olika former och färger tog vid. Det här handlade inte bara om uppror mot 50-talets ideal. På 60-talet uppfanns många nya plaster och konstmaterial för bland annat textilier. 1960-talet är unikt på det viset att konsten, formgivning och varor för masskonsumtion på många vis smälte ihop. Skapandet inom alla dessa tre fält hämtade inspiration och lånade av varandra, på ett sätt som var helt nytt och som egentligen aldrig upprepats på samma sätt igen. Detta hänger ihop med den starka trenden och viljan att experimentera.
Geometriska former kom nu i ropet. Och smyckena växte några storlekar. Detta ofta i kombination med en djärv färgsättning. Det blev ofta en betoning på det ungdomliga, ja ibland faktiskt också det barnsliga. En sådan märklig kombination ser vi på den andra bilden. Visst kan man skönja spåren av det damiga tidiga 60-talet i hennes outfit, samtidigt har hon ett överdrivet stort halsband. Lägg också märke till att det är ett parure hon använder, en kvarleva från 50-talet. Nu dock i betydligt uppskalad form. Både formen och smyckenas uppskalade dimension ger intryck av att bäraren är mindre än vad hon är. Smyckena skulle kunna vara leksaker. Det hela påminner lite om ett barn som hängt på sig något ur mammas smyckeskrin. Detta mitt i en i övrigt ganska strikt framtoning.
Experimenterande och billiga plastmaterial och masskonsumtion hade dock en baksida. Ansvar och omsorg om material och design hamnade i skymundan. Lätt fånget, lätt förgånget... Slit och släng blev attityden till mycket, så också till de bijouterier man konsumerade.
Mot slutet av 60-talet föddes så en ny subkultur inom ungdomsrörelsen. Flower power hippierörelsen, också kallad, växte fram. På många sätt tog denna nya ungdomskultur avstånd från masskonsumtionen, som de ansåg miljöförstörande. Värden som andlighet, enkelhet och ursprunglighet kom i fokus. Detta innebar ett totalt trendbrott mot allt vad efterkrigstiden handlat om. Naturliga material och en större omsorg om hantverk i smycken blev återigen viktigt, men på ett nytt sätt. Detta avspeglades också i de bijouterier man valde. Konstmaterial som plexiglas och plast föll ur modebilden. Ben, glas, trä, metall, läder och liknande utgjorde istället basmaterial för bijouterier. Hippierörelsen värdesatte också det traditionella på ett helt annat sätt. Hantverk med ett äldre ursprung, gärna med etniska förtecken fick ett stort uppsving. I USA, där hippierörelsen var stor blev indiankulturernas olika formspråk i ropet. Här i Sverige blev det lantliga i ropet och allmogekulturens formspråk togs återigen upp. På den sista bilden ser ni ett sådant här halsband, tillverkad i läder och glas, från 1960-talet. det finns faktiskt till salu i butiken för den som är intresserad.
Hippierörelsen är det första stora tecknet på att modernismens stora inflytande efter många decennier nu var brutet. Jag skulle inte kalla hippierörelsens smycken för postmoderna, då de snarare vill efterlikna det etniskt traditionella. Man väljer att plocka upp sådana formelement som ligger bortom eller före det modernistiska inflytandet tog över. Postmodernismen håller på många vis fast vid modernismen. Om modernism och postmodernism kan ni läsa mer om i mina bloggserier med dessa taggar. De finns under kategorin stilhistoria.
Comments