Lea Stein är knappast inte särskilt känd utanför en snävare krets av konstintresserade och smyckesamlare. Men faktum är att hennes design går utanför just design och gör henne snarare till en konstnär likaväl som smyckeskapare. Innan jag förklarar varför vill jag tillägga att de foton av hennes verk som jag visar här inte riktigt visar hennes fulla potential, så jag rekommenderar alla som är nyfikna att googla på hennes namn och ta er en titt på vad hon har gjort.
Lea Stein föddes 1936 och man vet inte så väldigt mycket om hennes bakgrund. Vissa källor pekar mot att hon satt hon i koncentrationsläger som barn. Hur som helst fick hon tidigt en konstnärlig skolning. 1957 började hon i designbranschen och arbetade då med textil.
Omkring 1965 hade hon utvecklat ett stort
intresse för plast, inte minst via sin make som var kemist. De började nu experimentera med materialet cellulosaacetat. Detta material lät de laminera i tunna skikt. Detta skapade ett djup i en slags skimrande melerad yta, Detta ser ni bäst på den översta bilden. Det laminerade materialet kunde sedan skäras i former och sattes ihop till broscher. Med den här tekniken kunde hon tillföra fler material till lamineringen, som brokadtyg och spets. På så vis kunde hon skapa spännande effekter. Men det var inte bara materialet hon tog fram på detta konstnärliga sätt. Själva designen var också mycket konstnärlig. Av upphovsrättsliga skäl ka jag tyvärr inte visa allt jag skulle vilja visa här. Men hon satte verkligen sin egen prägel på sina smycken. Hon tog detta med plastsmycken till en helt ny nivå. 70-talets smyckedesign har mycket att tacka Lea Stein för. Och därför ville jag skriva om henne i det här blogginlägget.
Comentarios