Coco Chanel är en av de mest kända modeskaparna genom tiderna. Så är det verkligen nödvändigt att också ha med henne i en blogg om smycken? Och i sådana fall varför? Men först kan det vara värt att nämna lite om hennes bakgrund. Som ni vet lägger den här bloggen tonvikt vid historien och hur den påverkar det mesta runt oss. Så var det också med Coco Chanel. Gabrielle, som hon egentligen hette, föddes 1893. Hennes far, som var köpman, övergav familjen och hon växte upp ensam med sin mor. När hon bara var 12 år dog hennes mamma och hon hamnade på ett barnhem som drevs av nunnor. Där sattes hon genast i arbete och fick lära sig att sy. När hon vuxit upp och skulle stå på egna ben i världen kunde hon ett hantverk men saknade pengar. Hon omgav sig dock snart med framgångsrika vänner och älskare. Av dem fick hon hjälp att starta sin modeateljé och kallade sig Coco. Resten av historien är mer välkänd för de flesta. För Coco var en riktig framtidskvinna. Själv levde hon i nuet, men fick stor betydelse för generationer framåt, ända fram till vår tid. Det som var så speciellt med henne var att hon ofta valde att arbeta med stickade tyger. Vid seklets början var detta något som förknippades med låg status, som enklare underkläder, sjömän och fiskare. Men Coco var en fri själ och struntade i det. Hon uppskattade sådana mjuka och mer elastiska material. De gav henne rörelsefrihet. Men hon ville också vara elegant. Så hon valde kvalitetsmaterial till sina tyger. Men så var det det då det här med smycken. Coco Chanel var faktiskt en föregångskvinna också i detta. Hon kombinerade nämligen sitt klädskapande med egendesignade smycken, något som hon var en av de allra första att göra. Också här fick hennes enkla bakgrund och frihetslängtan genomslag. Hon brydde sig nämligen inte om några dyra material som guld och ädla stenar. Hon skapade istället sina smycken av enklare material som plast. Det kunde gärna få vara guldigt, men någon äkta vara ville hon inte ha. Tanken var att ingen skulle behöva tänka på att vara rädd om smyckena, utan de skulle användas i vardagen. Även om hon kanske inte hade haft det som mål, för hon gick bara sin egen väg, så höjde hon därmed statusen för bijouterier. Och det fick också till följd att omvärlden fickupp ögonen för att smyckedesign kunde anpassas efter modekollektioner. Ingen hade tidigare direkt tänkt på att skapa bijouterier som matchade just en specifik kollektion. Som ni ser på bilden så slog hon också ett slag för att göra ett statement med sina smycken. Detta hade givetvis förekommit tidigare, men då hos de förmögna i samhället. Tänk alla rader av pärlhalsband hos aristokratin i det tidiga 1900-talet. Något som då varit en ouppnåelig dröm för vanliga kvinnor. Ett par decennier senare tolkade Chanel om det hela på sitt eget vis, med enkla material, och öppnade på så vis dörren för alla kvinnor som ville hänga på sig ett överdåd med smycken. Så hon öppnade en dörr mot framtiden också där.