Det sena 60-talets smycketrender levde kvar in på 70-talet. Till en början följde det lite plastiga från 60-talet med, i form av plast i kulörta färger gärna som blommor. Men det här paradigmskiftet som kom med hippie-kulturen levde kvar under lång tid in i 70talet. "Naturliga" material som metaller, glas, läder och keramik lika väl som det etniska och ursprungliga var stort under 70-talet. Bijouterier från det här decenniet uppvisar därför en förhållandevis hög kvalitet. Långa, smala halsband var också populärt. Långa guldiga länkar med hängen eller länkade pärlor bars ofta flera tillsammans.
De två stora dominerande trenderna handlade om disco och boho, (det sisnämnda rör sig alltså om bohemeri). Discotekkulturen blev dominerande en bit in på 70-talet, med en utpräglad musikstil och mode. Modet i disco-kulturen präglades generellt av iögonfallande extravagans. Mycket guld och glitter i stora halsband eller dinglande örhängen var stort. Discomodet gick givetvis ut på att synas på dansgolvet. Discoblinget kombinerades ibland med lite mer seriösa smycketrender som brutalism. Detta kan tyckas vara en osannolik kombination. I slutet av 60-talet slog brutalismen igenom, blan annat i smyckedesignen. Detta plockades upp av bijouteritillverkarna. Ibland stöter man därför på guldiga och silvriga massproducerade bijouterivarianter med inslag av brutalism. Ni som följer bloggen har hört talas om brutalismen tidigare.
Och den som vill färska upp minnet eller lära sig mer om denna stil kan kolla upp min bloggserie om modernismen.
Disco och bling i all ära, men å andra sidan levde hippiekulturens ideal vidare in i 70-talet och boho-stilen var allmän. Denna stil var kanske lite mer seriös och den kom i lite olika skepnader. Boho förekom dels i en mer jordnära, enklare variant, som i proggstilen, men också som en lyx-bohem stil. I det vänsterpolitiska Sverige var ju progg-stilen utbredd. Lyxbohemen inspirerades av ikoner som Birgitte Bardot.
Om den enklare bohemen bar utsvängda jeans, träskor och ett halsband av läder med keramik- eller träkulor så gled lyxbohemen omkring i en stor vidbrättad hatt, lång löst sittande klänning i ett skirt, dyrt material och sandaletter där de välmålade tånaglarna stack fram. Runt halsen hängde de här raderna av guldkedjor. Inte minst hämtade boho-stilen sin inpiration från olika delar av världen. Indien, indiankulturer från Nord- och sydamerika, den nordiska samekulturen och allmogestilen från förr florerade i smycken. Bondbröllop var inne på 70-talet. Folkdräkter fick ett uppsving igen. Och folkloristiska smycken var högsta mode.
70-talets bijouterismycken är ofta förvånansvärt välgjorda och konstnärliga. Intarsia och cloissonée var högsta mode som dekor i sådana smycken. Dessa passade lyxbohemen som hand i handske med sina naturorienterade, slingrande motiv och kulörta färger. Men de bars av alla andra också. Det var nämligen detta som var 70-talets signum: alla bar allt. Med 70-talet kom nämligen ännu ett paradigmskifte. Smycken började nämligen frikopplas från klädstilen i övrigt, på ett sätt som tidigare generationer aldrig ägnat sig åt. Om detta skrev jag i förra avsnittet. Man började helt enkelt släppa kravet om att smycken skulle matcha och komplettera kläderna. Man behövde inte välja en stil utan man växlade glatt. Och det fanns verkligen en uppsjö av stilar och uttryck att välja på, på ett sätt som aldrig förr.