• Stina, *Rätt Antikt*

Bijouter del 3


Med det nya industrisamhälle som växte fram på 1800-talet så fick människor mer pengar att röra sig med. Man började i allt större utsträckning köpa saker hellre än att tillverka dem själv. Trots att utvecklingen gick starkt framåt, eller kanske snarare på grund av det så odlades romantik och sentimentalitet som aldrig förr. Och det här speglas så klart i 1800-talets bijouterismycken. Då det fanns en marknad för enklare smycken är de inte helt ovanliga. Åtminstone inte från andra hälften av 1800-talet. På bilden ser vi ett axplock på hur de kunde se ut.

Vi har en brosch med ett vackert motiv av en borg eller slott på ett högt berg. Ett sådant motiv knyter an till 1800-talets ruinromantik. När man lämnade det gamla bondesamhället bakom sig blev de övergivna platserna från det förflutna plötsligt intressanta. Liksom vi nu idag är så fascinerade av övergivna hus och byggnader från industrisamhällets dagar, lika intresserade av gångna tiders ruiner blev man 1800-talet. Det är ett tecken på att samhället är på väg in i en ny era. För vår tids del gäller att vi är på väg in i en andra eller kanske tredje fas av digitalisering. En sådan här brosch är också ett typiskt souvenirsmycke. Turism blev populärt på 1800-talet. Med industrisamhället fick människor fick en ny fritid. I bondesamhället hade man ju alltid haft någonting för händerna. Vilade sig gjorde man på söndagarna och då skulle man också gå till kyrkan. Att roa sig på olika sätt blev nu en ny sysselsättning, som i mångt och mycket ersatte religionen i människors liv. Då man tidigare ägnat sin fritid åt gud och på så vis tillfredsställt sin själ riktade man sig nu istället mer åt mer världsliga nöjen. Dans, restaurangbesök, caféer och att besöka intressanta platser blev någonting man kunde förlusta sig med. Så broschen med borgen är en sammansmältning av dessa två trender, ruinromantiken och turismen. Den runda broschen med röda granater får stå för den gotiska trenden som var stark under 1800-talet. Gotiken var också ett tillbakablickande där man tolkade en gammal stil på ett nytt sätt.

Det samma får sägas om broschen med fågeln. Den tittar tillbaka på rokokons snirkliga krusiduller. Men formgivningen är både mer sentimental och utpräglad i nyrokokon. Under den äkta rokokons dagar var stilen likaväl maskulin som feminin. Medan 1800-talets nyrokoko var betydligt mer feminiserad och mest användes i damernas salonger, smycken och så vidare. Den svarta medaljongen med rosor på får representera både sorgesmyckena som jag skrivit om tidigare men också 1800-talets framsteg. Denna medaljong är faktiskt också modern så till vida att den är tillverkad av vulcanit, en slags äldre plast. Under 1800-talet kom nämligen kemiindustrin igång och Tyskland var en av stormakterna här. En rad olika nya ämnen som läkemedel, syntetiska färgämnen, syntetiska stenar och plast utvecklades. Och det här påverkade förstås också smyckeindustrin. Den långsmala broschen med strass speglar 1800-talets folkliga klädedräkt. Nålen är enorm och denna brosch var praktisk när man skulle knäppa broschen genom tjocka tyglager, jackan, tröjan och sjalen, alla var de ofta gjorda av betydligt grövre tyger än vi är vana vid från 1900-talet. Om allmogebroschen med korset berättar jag mer i nästa blogginlägg. Missa inte det!


© 2023 by *Rätt Antikt*.

  • Black Facebook Icon
  • Black LinkedIn Icon
  • Black Google+ Icon