När vi gick in i det moderna samhället var smycken mest en glittrande angelägenhet för samhällets högsta skikt, aristokratin. Men något var i görningen. År 1758 uppfann en herre vid namn Joseph Strasser ett alldeles speciellt glas, strass. Det hade ett högt blyinnehåll och kunde slipas. Nu gick det för första gången att få till konstgjorda stenar som utseendemässigt faktiskt var svåra att skilja från diamanter. Detta ledde till att aristokratins damer, det vill säga de kungliga och adliga, började låta tillverka kopior av sina äkta diamantsmycken. Nu kunde man ta med kopiorna när man var ute och rörde på sig. Detta var förstås mycket behändigt för dem. De slapp nu riskera att de skulle bli bestulna eller rånade på de äkta smyckena. En vanlig betraktare kunde ändå inte se någon skillnad.
Det var någonstans här resan mot bijouteriernas varande började. För vid tiden för den nya uppfinningen hade samhället redan börjat förändras i en ny riktning. Adeln var på väg ut ur historien. Industrialismen kom igång under den senare delen av 1700-talet. Borgerskapet, den klass som tidigare stått för produktionen av varor och tjänster i det traditionella ståndssamhället började nu växa. Människor utanför aristokratin började få mer pengar att röra sig med. Många industrialister blev oerhört förmögna. Och det uppstod en rad nya jobb som aldrig funnits tidigare och skapade en stor klass av ett socialt skiktat borgerskap. Även arbetskraften inom lantbruket involverades så småningom allt mer av industrin. De som tidigare mest arbetat för mat och husrum inom självhushållningen blev nu mestadels avlönade istället. Också de fick alltså pengar att röra sig med. Åtminstone så småningom, när villkoren för dem förbättrades. Stora grupper av borgerskap och arbetare levde nu, i alla fall delvis under samma betingelser. Man köpte sin mat och sina varor istället för att tillverka dem själv så som man gjort tidigare. Det uppstod en marknad med en stor mängd människor. På den här marknaden fanns förstås intresse för att köpa smycken av enklare material.
Så gick smycketillverkningen från det lokalt präglade hantverket till masstillverkning för en större marknad med ungefär likartade önskemål. På de två nedre bilderna ser vi en kvinna och en flicka som får representera den här marknaden. Båda är konstfullt stylade, som vi säger i dag. Båda är goda representanter för det nya industrisamhällets ideal. Detta såg inte bara till att tillfredsställa behoven, utan såg också till att skapa nya behov hos marknaden. Dessa kvinnor kan jämföras med enkla bondkvinnor hundra år tidigare. Dessa hade knappast burit några smycken, åtminstone inte till vardags, om alls. När de nya behoven skapades bland massorna på marknaden, ja då sneglade man förstås på de övre klasserna, längre upp i hierarkin, som hon på den översta bilden. Enklare material som pärlor av glas, oädla metaller, plast, stenar som korall, jet och granater platsade på denna marknad. Kvinnan på den mellersta bilden bär ett dubbelradigt halsband av jet. Som alla kan se är hon mycket fint friserad och prydlig. Av detta kan man dra slutsatsen att hon befinner sig någonstans inom borgerskapet. Flickan på den nedre bilden kommer sannolikt från något enklare förhållanden, kanske arbetare eller lägre borgerskap. Men hon är inte desto mindre prydlig och smyckad för det!