För att lära sig känna igen smycken från olika tider är det bra att dels ha övergripande kunskaper om vad som påverkade tiden och lite mer detaljerade kunskaper om de olika stilarna. I några inlägg framöver kommer jag att skriva om smycken från 1960-talet och hur man kan känna igen dem. Så, vad hände då på 1960-talet? Och hur speglas detta i tidens smycken?
Låt oss först konstatera att glamourtrenden från 1950-talet levde kvar några år in på 60-talet. (Vill du läsa mer om 50-talet skrollar du ner och till taggarna på bloggens förstasida.) Det stilrena modet kompletterades med stora gnistrande broscher, flerradiga halsband med dekorativa lås och liknande. Den kvardröjande framtidsoptimismen speglades i smyckena. Plast symboliserade fortfarande framsteg och omgavs med en viss status. Och man använde gärna olika plaster som plexiglas i strassen, istället för glas som varit vanligt under art deco`n. Vid skiftet 50-60-tal kom det exempelvis stora färgmättade stenar i plexiglas. Smycken av den här typen, från omkring 1960, ser du på bilden längst upp.
När det gäller silver så skedde en teknikförändring vid ingången till 1960-talet. Nu blir silversmyckena i allmänhet mer industriellt framställda. På mellersta bilden ser du några sådana smycken där man tydligt kan se att de har pressats. Undantag finns givetvis, med studiotillverkade smycken, men de är oftast utpräglat modernistiska och saknar den typ av arbetsintensiva, bildkonstnärliga dekor som utmärker smyckena från det föregående decenniet. Massmarknadens silversmycken präglas mer av gjutning och kanske framför allt formpressning. Silverplåten är ofta ganska tunn. Personligen tycker jag att de ibland ger ett lite trist intryck. Och kvaliteten kan generellt anses vara lägre. Samtidigt är de ändå väldigt intressanta som tidsdokument från åren runt 1970. Silversmycken från den tyska tillverkaren Kordes & Lichensfels stämplade, K&L är vanligt förekommande under den här tiden. Stämpeln misstas ibland för KL som i Karl Laine. Det ser man på tradera lite nu och då. Ingenting kunde vara mer fel, då Karl Laine står för hög kvalitet. Ett tränat öga ser ju omedelbart skillnaden i kvalitet här, men på tradera säljer ju många privatpersoner.
Under decenniets gång ersattes framtidsoptimismen alltmer av kulturkritk. Hippierörelsen växer sig stor mot slutet av 60-talet. Det etniska och naturnära blir stort. Plastsmycken förlorar det skimmer av status de haft tidigare och blir nu snarare symbol för ett osunt konsumtionssamhälle. Ungdomarna vill hellre ha smycken av naturmaterial. Smycken från indiankulturerna blir också moderna, i synnerhet i Nordamerika. Här hemma i Skandinavien ser trenden något annorlunda ut. Smycken av tenn och brons har en högsäsong, i ett tillbakablickande på något mer ursprungligt. Stiluttrycken omfattar både modernistisk brutalism och folkloristisk allmogestil. På nedre bilden ser du smycken med inspiration från det etniska och mer ursprungliga.
Vill du ha fler ovärderliga tips för att känna igen smycken från 1960-talet? Ja då ska du läsa nästa inlägg som kommer ut på onsdag! Prenumerera på vårt nyhetsbrev så får du veckans blogginlägg direkt i din e-post! Du hittar länken på förstasidan.