När det gäller modehistoria har 1990-talet oförskyllt hamnat lite i skuggan. Förvisso är det inte helt överraskande med tanke på hur ungdomsmodet tog ut svängarna decennierna innan. Man skulle kunna säga att under 90-talet lutade man sig i stället lugnt tillbaka, och blickade bakåt på tidigare decenniers smyckedesign. Det är i synnerhet vissa tider och former man kan se spåren av. Och de här influenserna fick då på olika sätt en tidstypisk 1990-talsprägel. Hur kan man då se skillnad på tidigare smycken och dem från 90-talet?

Vid skiftet 1980-90-tal uppstår en trend med jugendstil. Jugendstilen återkommer under tre perioder, dels den äkta jugendepoken, 1940-50-tals-jugend och så denna 1990-tals-jugend. Denna kan ses både i smycken och heminredning. Men här begränsar vi oss till smycken. Dels är det organiska former i silversmycken och då gärna ihop med bärnsten. I det tidiga 90-talets bijouterier hämtar man också upp stilen men tar där ut svängarna med konstmaterial som plast. Präglad lättmetall blir populärt, och liknar de präglade metallsmyckena från tidigt 30-tal. På den övre bilden ser vi en brosch från omkring 1990. Man kan snabbt konstatera att den är lite för blank i metallbeläggningen för att vara från 30-talet. Den är dessutom dekorerad med pärlor av lätt plast. Och här passar jag på att berätta om den lättare plast som slår igenom ungefär vid samma tid. Och det blir då vanligt med fasettformade plastpärlor av en lättare plast. De här bijouteriebroscherna är ofta belagda med högglansig metall. Så om du hittar en brosch i jugendstil så kolla på finnish och material. Är den lätt? Är den för glansig? Är det plast i pärlor och "stenar", ja då är den från skiftet 1980-90-tal.

På 90-talet lämnade man 80-talets utpräglade postmodernism. Istället blickade man tillbaka på formgivning och dekorer från modernismen. Men man anammar nu istället en mer lekfull inställning än vad modernisterna i regel hade. På mittenbilden ser du en sådan brosch. Man skippade helt enkelt modernisternas tvingande höga krav på kvalitet i materialen. Man måste inte använda tenn, brons eller silver. 90-talsdesignern använder istället blanka oädla metaller och emaljen är i det här fallet troligen någon slags plast. Som att svära i kyrkan alltså, för en äkta modernist. Sammanfattningsvis, modernism i enklare bijouterier är ett typisk 90-talstecken.

Längre in på 90-talet blev formgivarna intresserad av 1960-70-tal. Vi som var unga vuxna då hade ju varit barn på 60-70-talet, så en viss nostalgi låg nog bakom trenden. De här smyckena är otroligt fina exempel på det. De blomformiga clipsen har hämtat sin utformning från skiftet 1960-70-tal. Men på sedvanligt elegant 90-talsmanér väljer man glansig metall med textur istället för plast! Den ledade broschen och de stora runda clipsen är ju ett otroligt kul exempel på hur 90-talet satt sin egen prägel på 60-70-talsdesignen. Man har valt den grafitgrå metall som är så tidstypisk för 90-talet. Ögonen på tigern har aurora borealis skimmer. Och den här kombon med aurora borealis-skimmer och grafitgrå metall är verkligen SÅ 1990-tal.