I dag tänker jag fortsätta att berätta om stenar som är vanliga i smycken. och nu har jag kommit fram till stenen labradorit. Många av er reagerar kanske på namnet som är snarlikt den populära hundrasen labrador. Och precis som hunden labrador så har stenen fått sitt namn efter ett område i östra Kanada där man haft rikliga tillgångar till denna sten. Labradoriten har fått en särskild plats i mitt hjärta på grund av det vackra färgspelet. Ganska mörkt blå, gröna och gulaktiga toner skimrar under ytan i djupet av en slipad labradorit. Därför påminner den en hel del om spektrolit. Jag är inte helt säker men tror att labradoriten möjligen hör till spektroliterna, men jag vill låta detta vara osagt. Som sagt det här färgspelet under ytan är det lättaste sättet att känna igen labradoriten. I den typiska labradoriten ser man ett regnbågsaktigt skimmer i blå, gröna och gyllene toner under ytan och detta karaktäriserar stenen. Detta gäller i synnerhet slipade stenar. Men det är ju som med alla andra stenar att kvalitet och utseende kan variera ganska stort. I så kallade nuggets som trumlats är karaktären något annorlunda. Gråtonade stenar med skimmer i ljusblått, turkos och gult kan här ses från olika vinklar. Ett annat gott kännetecken på labradorit i dessa stenar är då att man tar och tittar i luppen och då ser man en stor mängd små mörka prickar i stenen. Då kan man vara säker på att det är labradorit.