Som arkeolog och kulturhistoriker betraktar man föremålen omkring oss som uttryck för djupare lager i det samhälle som skapat dem. Smycken är alltså inte bara smycken utan också ett materialiserat symboliskt uttryck för underliggande strömmar, trender och villkor som finns i det samhälle som format dem. I dag tänker jag inleda en serie om 1950-talet där jag fördjupar mig lite i vad som formade den tidens smycken. Så häng med!

På 1950-talet formades trenderna i hög grad av det som varit innan. Efter den stora börskraschen 1929 präglades hela västvärlden av en lågkonjunktur under 1930-talet. Många människor led av arbetslöshet och djup fattigdom. 1939 bryter så kriget ut och fler umbäranden och svårigheter tar vid. När kriget tar slut 1945 tar det flera år innan man har kommit på fötter igen. Under krigsåren hade hundratusentals kvinnor gjort krigstjänst eller varit involverade i industriproduktionen. Många gånger ett riktigt smutsgöra!

Nu som då törstade kvinnor efter lite vardagslyx och guldkant på tillvaron. När tillfälle gavs tog man alla chanser till det. Men ofta befann man sig långt ifrån sådana sammanhang.

Av säkerhetsskäl var både smycken och

hängande hår strängeligen förbjudet för dem som var involverade i industriarbete och krigstjänst. På bilden här ser vi en ung kvinna utan smycken, som arbetar i industrin år 1942. Fotot finns på Congress Library i USA. På den här tiden var industrin knappast automatiserad i samma utsträckning som idag. Många arbetsuppgifter var tunga och krävde närkamp med maskiner och mekaniska processer. Kedjor, ringar och hårtestar hade kunnat fastna i maskinerna med risk för olyckor som följd. Vare sig smycken eller hängande hår var tillåtet. Allt det här gjorde att det fanns ett enormt, uppdämt behov av glamour.

På den här tiden hade man uppfattningen att kvinnan skulle vara hemmafru. Och när kriget var över återvände många av dem till hemmet för att ta hand om det istället. Krigsproduktionen upphörde. Plötsligt fanns det en industriell överkapacitet och man la istället möda på att ta fram hushållsapparater

och andra uppfinningar som skulle underlätta för kvinnorna. Dessa produkter skulle nu säljas in med en massiv, riktad reklam till alla dem som suktat efter glamour så länge. På så vis skapades den eleganta hemmafrun, 50-talets stora ikon. En vacker, leende yngre kvinna på bilder där solen alltid lyser, ungefär så kan dessa reklambilder beskrivas. I nästa inlägg om 1950-talet tänker jag berätta mer om vad den eleganta hemmafrun ville ha för smycken.

(Foton, nr 1 och nr 3:pixabay CC-BY-SA 1.0, nr 2: CC-BY-SA 1.0)