Smycken frĂ„n 1970-talet kan vara ganska lĂ€tta igen. MĂ„nga av dem Ă€r vĂ€ldigt tidstypiska. De kombinerar ofta 60-talets lekfullhet fast ofta med andra material och former. De Ă€r inte lika geometriska utan mer avrundade i formerna. Hippie-eran frĂ„n sent 60-tal tog ju avstĂ„nfd frĂ„n plast och massproduktion. Och de hĂ€r idealen levde kvar in i 70-talet. LĂ€der, glas, keramik, trĂ€, metall, emalj, ja detta var material som tilltalade de unga. Armbandet pĂ„ den övre bilden Ă€r ett fint exempel pĂ„ hur man kunde kombinera de nya material- och stilidealen. Det Ă€r tillverkat av stansad metall och dekorerad med emalj. Ăven om smycken av plast givetvis fortsĂ€tter att tillverkas sĂ„ hamnar de mer i skymundan Ă€n pĂ„ 60-talet. Och de drunknar ofta i det stora utbud som 70-talet medförde.
Tenn var ett material som blev otroligt populÀrt pÄ 70-talet. Inte bara i smycken, utan i andra föremÄl ocksÄ. Min pappa samlade bland annat pÄ tennföremÄl pÄ den hÀr tiden. I smycken kombinerades ofta tenn med glas, som i armbandet av Rune Tennesmed pÄ den andra bilden.
Vid sidan av de lÄnga, smala halsbanden som jag skrev om i förra inlÀgget om 70-talet, sÄ var breda kraghalsband och chokers i form av stela smalare halsringar mycket inne. De tunnare stela halsringarna kombinerades ibland med hÀngen.
NÄgra Är in pÄ 70-talet turnerade en utstÀllning om det forntida Egypten runt om i vÀrlden. Och detta gjorde att smycken i egyptisk stil, sÄ kallad Äter kom i fokus. Det kunde röra sig om skarabéer eller reliefer av drottning Nefertitis profil. Men 70-talets egyptiska revival var ofta enklare och mindre komplicerad Àn den pÄ 1920-30-talet.
det orientaliska var överlag intressant för 70-tals hipstern. Detta gjorde att den i orienten sÄ populÀra stenen turkos kom pÄ modet. Turkoser, men kanske oftare turkosfÀrgade simulanter förekommer dÀrför ymnigt pÄ bijouterier frÄn 70-talet. PÄ den tredje bilden ser vi ett parure-set i den hÀr stilen, dekorerade med turkossimulanter. Kvaliteten Àr hög, med ett halvstelt halsband i guldig metall och matchande dito clips.
I förra inlĂ€gget berĂ€ttade jag om paradigmskiftet att smycken blev mer frikopplade frĂ„n klĂ€dstilen i övrigt. det blev inte lĂ€ngre lika viktigt att matcha rĂ€tt smycken till klĂ€derna utann man kunde mer vĂ€lja det som passade smaken för dagen. Ett annat stort paradigmskifte pĂ„ 70-talet fĂ„r ocksĂ„ sĂ€gas vara att synen pĂ„ smycken för mĂ€n förĂ€ndrades mycket. Tidigare decenniers mĂ€n hade fĂ„tt nöja sig med de mer typiskt manliga attributen som manschettknappar, kragnĂ„lar, slipshĂ„llare och ringar. Men detta luckrades upp snabbt, inte minst med att glamrocken slog igenom under tidigt 70-tal. Ăven hippie-kulturen hade gjort sitt till för att bana vĂ€gen för en mer avslappnad instĂ€llning. Och pĂ„ 70-talet ser vi ocksĂ„ mĂ€n börja bĂ€ra halsband och armband pĂ„ ett sĂ€tt som inte varit accepterat tidigare. HĂ€ngen med dekor som stjĂ€rntecken, rakbladsformade hĂ€ngen och likande bars ocksĂ„ av mĂ€n.
Namnsmycken var omtyckt, bÄde av mÀn och kvinnor. Det kunde röra sig om hÀngen och armband med namnet pÄ flick- eller pojkvÀnnen eller det egna namnet ingraverat. Dessa smycken var oftast av silver, men dÄ silver massproducerades var grÀnsen mellan finare smycken och bijouterier nÄgot suddig. Silversmederna hade i alla fullt upp med att gravera. Den som inte hade rÄd med detta kunde köpa enklare halsband dÀr enstaka, lösa bokstÀver kunde kombineras ihop till det egna namnet.