• Stina, *Rätt Antikt*

1970-talets smycketrender, bijouterier del 14


Smycken från 1970-talet kan vara ganska lätta igen. Många av dem är väldigt tidstypiska. De kombinerar ofta 60-talets lekfullhet fast ofta med andra material och former. De är inte lika geometriska utan mer avrundade i formerna. Hippie-eran från sent 60-tal tog ju avstånfd från plast och massproduktion. Och de här idealen levde kvar in i 70-talet. Läder, glas, keramik, trä, metall, emalj, ja detta var material som tilltalade de unga. Armbandet på den övre bilden är ett fint exempel på hur man kunde kombinera de nya material- och stilidealen. Det är tillverkat av stansad metall och dekorerad med emalj. Även om smycken av plast givetvis fortsätter att tillverkas så hamnar de mer i skymundan än på 60-talet. Och de drunknar ofta i det stora utbud som 70-talet medförde.

Tenn var ett material som blev otroligt populärt på 70-talet. Inte bara i smycken, utan i andra föremål också. Min pappa samlade bland annat på tennföremål på den här tiden. I smycken kombinerades ofta tenn med glas, som i armbandet av Rune Tennesmed på den andra bilden.

Vid sidan av de långa, smala halsbanden som jag skrev om i förra inlägget om 70-talet, så var breda kraghalsband och chokers i form av stela smalare halsringar mycket inne. De tunnare stela halsringarna kombinerades ibland med hängen.


Några år in på 70-talet turnerade en utställning om det forntida Egypten runt om i världen. Och detta gjorde att smycken i egyptisk stil, så kallad åter kom i fokus. Det kunde röra sig om skarabéer eller reliefer av drottning Nefertitis profil. Men 70-talets egyptiska revival var ofta enklare och mindre komplicerad än den på 1920-30-talet.

det orientaliska var överlag intressant för 70-tals hipstern. Detta gjorde att den i orienten så populära stenen turkos kom på modet. Turkoser, men kanske oftare turkosfärgade simulanter förekommer därför ymnigt på bijouterier från 70-talet. På den tredje bilden ser vi ett parure-set i den här stilen, dekorerade med turkossimulanter. Kvaliteten är hög, med ett halvstelt halsband i guldig metall och matchande dito clips.


I förra inlägget berättade jag om paradigmskiftet att smycken blev mer frikopplade från klädstilen i övrigt. det blev inte längre lika viktigt att matcha rätt smycken till kläderna utann man kunde mer välja det som passade smaken för dagen. Ett annat stort paradigmskifte på 70-talet får också sägas vara att synen på smycken för män förändrades mycket. Tidigare decenniers män hade fått nöja sig med de mer typiskt manliga attributen som manschettknappar, kragnålar, slipshållare och ringar. Men detta luckrades upp snabbt, inte minst med att glamrocken slog igenom under tidigt 70-tal. Även hippie-kulturen hade gjort sitt till för att bana vägen för en mer avslappnad inställning. Och på 70-talet ser vi också män börja bära halsband och armband på ett sätt som inte varit accepterat tidigare. Hängen med dekor som stjärntecken, rakbladsformade hängen och likande bars också av män.

Namnsmycken var omtyckt, både av män och kvinnor. Det kunde röra sig om hängen och armband med namnet på flick- eller pojkvännen eller det egna namnet ingraverat. Dessa smycken var oftast av silver, men då silver massproducerades var gränsen mellan finare smycken och bijouterier något suddig. Silversmederna hade i alla fullt upp med att gravera. Den som inte hade råd med detta kunde köpa enklare halsband där enstaka, lösa bokstäver kunde kombineras ihop till det egna namnet.


© 2023 by *Rätt Antikt*.

  • Black Facebook Icon
  • Black LinkedIn Icon
  • Black Google+ Icon