Färg och föremål

Det här med färg betyder mycket för oss alla. Även om vi inte alltid tänker på det själva så har den psykologiska vetenskapen visat att färger faktiskt kan påverka våra känslor. Jag har skrivit om det här olika färger tidigare i bloggen, om olika färgers ursprung och djupare symbolik. Som arkeolog studerade jag länge detta med den materiella kulturens betydelse. Och analyser av föremål behöver inte alls bara hålla sig till förhistorisk tid. Likaväl då som nu speglar föremålen det omgivande samhället på olika sätt. Hur hänger då detta i hop med färg och smycken?

Att välja själv

Med industrialism och massproduktion kunde det stora flertalet få tillgång till fler varor. Men man lämnade också det traditionella samhället bakom sig, där kulturen och samhällspositionen var det som bestämde vem som skulle bära vad. Här öppnade sig nu en möjlighet att få välja lite mer själv. Men produktion och konsumtion går förstås lika mycket hand i hand. De som tillverkade smycken sneglade förstås på vad det var folk ville ha. Och anpassade sin produktion efter det. När marknaden väl var mättad , ja då fick man hitta på något nytt, för att nya ha-begär skulle uppstå. Och så uppstod trender.

Blått som symbolfärg

Som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg så har blått haft olika konnotationer under historiens gång. I juvelerarkonstens tidiga historia förknippades färgen med kunglig status och gudomlig makt. Under medeltiden förknippades också färgen blått med gudomlighet, men då snarare med ödmjukhet och hög andlighet. Jungfru Maria avbildades ofta klädd i blått. Kanske är det här vi ser starten på hur blått ofta förknippas med det modesta, moderata och ansvarsfulla. Kostymer och uniformer är fortfarande ofta mörkblå i färgen. En annan aspekt av ljusare blått är hur denna färg fått symbolisera kyla. Detta ser vi inte minst i märkningen på vattenkranar och på symboler för fryskallt. Detta till skillnad mot varmt/hett som ofta får färgen orange eller rött. En iakttagelse man kan göra är att det faktiskt har en motsvarighet i verkligheten. Vid dålig blodcirkulation och nedkylning blir huden lätt blåaktig. Har man däremot bränt sig uppstår snart ett rött märke i huden. Likaså är förstås det hetaste de flesta har upplevt, den levande elden, orange i sitt centrum.

Tidigt 1900-tal

1900-talets industri fördjupade och spred ytterligare möjligheten att omge sig med vackra föremål, som man hade valt själv. Om 1800-talet var medelklassens århundrade så kom 1900-talet att bli arbetarklassens. Inte minst smycken i olika former kom att bli något de allra flesta kunde bära. Uppfinningsrikedom i material och formgivning blomstrade i smyckeproduktionen. Med seklets början var en av de stora modefärgerna violett i smycken. Men också grönt åt smaragD-hållet och vit / klar strass var på modet. Vitt på vitt, d v s klara stenar och strass på vita metaller var stort. Men det var också förhållandevis vanligt med den rödrosa verneuilrubinen i olika bijouterismycken, likson turkost glas. Att smaragd, rubin, violett, turkos och vit strass var på modet är inte att förvåna sig över. 1900-talets första 14 år hör nämligen till vad historiker kallar för La belle epoque, en mycket lång tid av högkonjunktur och tillväxt. Att modefärgerna i bijouterismyckena vanligen speglar lyxlivet bland de förmögna som då kunde spendera är kanske inte att förvåna sig över.

Mellankrigstid

Mellan världskrigen skulle man kunna säga att färgmodet blev mer seriöst och sparsmakat. (Andra skulle kanske hellre kalla det tråkigt.) Under den tidiga mellankrigseran är kombinationen svart och klarglas populärt. Senare kommer brunt, blått och honungsgult. Märk väl att det rör sig om en dovare gul ton! Ja, faktiskt en färg som kan tolkas som en gladare, ljusare variant av färgen brunt. En mörkgrön färg och mörkare klarrött var också omtyckt. Men dessa tre första färger blir några av de absolut största modefärgerna. Ljuslått och houngsgult i klara stenar/klart glas håller sig dessutom populära ända in på 50-talet,medan brunt nu blivit mer för herrarna att bära. Rökkvarts är en sten på modet, då det är just denna sten som får bidra med den mörkt bruna färgen i smycken. Men också brun spinell, som ju i hög grad liknar rökkvarts används förstås. Också det honungsgula och ljusblåa ser vi i kara spineller och klart kristallglas.

Tolkning

För den som vill tolka den materiella kulturen vi omger oss med är mellankrigstidens mest trendiga färgskala intressant. Detta var inte en tid att demonstrera lyx och överflöd. Även trendsetters som prinsessor och filmstjärnor klädde sig minimalistiskt. Det är ofrånkomligen svårt att tänka sig något annat än att efterdyningarna av första världskriget, börskraschen 1929 och andra världskriget spelade en stor roll i folkets preferenser. Det var sannolikt ingen slump att svart och sedan murrigt mörkbrunt blev populärt i inredning och smycken under 20-30-talen. Europas män hade precis gått igenom vad som kan beskrivas som helvetet på jorden. Minst 20 miljoner hade också dött i Spanska sjukan under de senare krigsåren. Under första världskriget måste de allra flesta människor ha burit svart och bevistat många begravningsceremonier under en kort period av bara några år. Även om man talar om det glada 20-talet, så skedde jazzdansandet mot en mörk bakgrund där många bara ville glömma sina erfarenheter. Att svart och murrigt brunt blev en modefärg i inredning och smycken är därför inte att förvåna sig över. För den som ändå ville ha lite gladare färgtoner blev mer modesta val som kyligt blått och honungsgult lätt att välja. På det viset kunde man signalera ekonomiskt ansvarstagande och en modest livsstil anpassad efter levnadsomständigheterna även om man hade möjlighet att spendera. I nästa blogginlägg skriver jag vidare om 1900-talets färger, med lite extra fokus på blått. Det som syns på bilderna finns ej till salu. Men är ni nyfikna på mera blått kan ni gärna besöka det blå urvalet i butiken. Välkomna!