• Stina Orsenmark, *Rätt Antikt*

Goda råd om tenn


tennsmycken från Lapplandstenn i Storuman
Elegant från Lapplandstenn

Vad ska man egentligen tycka om tenn? En gråare variant av storebror silver eller ett material som är intressant i sig själv? Oavsett vad man tycker, så finns det särskilda tennsmeder. Det är heller inte helt ovanligt att silversmeder och guldsmeder ibland arbetar med tenn. Längre tillbaka i vår historia var metallen tenn ett uppskattat material för de lite högre klasserna. I en tid då allmogen höll sig mest med husgeråd av trä föreföll tenn ha haft en högre status. På 1800-talet kom nysilvret som blev otroligt populärt och kunde massproduceras, men tennet försvann inte helt. Längre in på 1900-talet fick materialet åter ett uppsving. Tenn kan precis som silver putsas till en silvrig glans, men rådet är att man behöver lägga an ett hårdare tryck och större intensitet i putsningen. Ett annat tips är att använda silverputs hellre än metallputs. Min erfarenhet är att det ofta biter bättre på tenn. Men det går bra att pröva sig fram då det antagligen beror på vilken legering som är i föremålet man ska putsa. För att få ett hårt tryck vid putsningen rekommenderar jag att putsa ytan med hjälp av ett tops. Med ett sådant är det lättare att anlägga ett tillräckligt hårt tryck mot ytan. Mer råd om detta kommer längre ner.

tennsmycken från 1960- 70-talen
Rustikt från Rune Tennesmed

Från 1900-talets mitt kom tenn att bli populärt i smycken. Och storhetstiden var nog på topp i det sena 60-talet och tidiga 70-talet. Rune Tennesmed är en känd tennsmed från denna tid. Men även på 1980-90-talet producerades en hel del smycken av tenn. Tennet skiljer sig lite åt mellan de olika decennierna. Under 50- och 60-talen är det förhållandevis hårt och fast. Men det grånar lätt och får ganska snabbt en matt hinna. Men den relativt fasta legeringen gör att det håller för att putsa det med hårdare tryck. Från 70-80-talet kan man ibland se lite tunnare och mjukare tenn, som inte får samma matta hinna. Tyvärr är den ofta lite för mjuk för att vara helt praktisk i smycken. Men denna behöver fortfarande putsas hårdare än silver. Jag rekommenderar då att lägga smycket på ett fast underlag, som ett bord så att man kan trycka topsen mot ytan utan att metallen böjs. På 1980-90-talet ser vi ett något mer lättskött och ibland också lyxigare tenn. Tennlegeringen som används ger ofta god silvervit glans. Det kan ibland vara rent av svårt att skilja det från silver. Det behöver inte heller lika tätt underhåll. Lyxen står smeder bland annat Börje Tennung för, en känd tennsmed från denna tid. Han inspirerades av den brutalistiska stilen á la Björn Weckström. Hans smycken finns ofta både som silver- och guldpläterade. Sugen på tenn? Missa inte ett besök i butiken! Länken hittar du här:




0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla