• Stina, *Rätt Antikt*

Rätt smycken till söndagsmiddagen? bijouterier del 12


På 1980-talet dejtade min syster en man som var ganska många år äldre, hela 14 år. Det är ganska mycket när man är 25 själv. Hon förvånades över att hans vana att en gång per vecka bära sin "söndagsklocka". Vi tyckte detta var otroligt lustigt. Vad handlade det egentligen om? Och varför hade vi svårt att förstå det?

Fram till 1970-talet rådde generellt en modemässig likriktning. Sedan flera decennier tillbaka var det antingen mainstream (alltså huvudfåran, det de flesta bar) eller den stramare modernismen som gällt för dem som inte var så pråliga av sig. Fram till dess hade man sällan blandat flera olika stilar. På 1970-talet förändrades det här mönstret. Människor började nu mixa olika stilar på ett nytt sätt. Detta får sägas vara den övergripande trenden för 1970-talet. Ingen behövde längre känna sig instängd och hänvisad till en enda stil. Men å andra sidan var kanske inte heller den personliga och sociala förankringen i det man bar heller lika djup längre. Smycken, kläder och stilar blev mer av en konsumtionsvara för att tillfredsställa nyckfulla och tillfälliga begär. Moden och stilar blev nu någonting man kunde leka med en stund, för att sedan slänga av sig och byta till något annat. David Bowies rollfigur Ziggy Stardust speglar denna nya inställning på ett bra sätt. Han slog igenom stort med denna spektakulära scen-persona under tidigt 70-tal. Efter succén var den inte längre intressant för Bowie utan byttes ut mot någonting helt annat. Jämför detta med den tidigare populärkulturella ikonen Marilyn Monroe. Under den senare delen av sin karriär ansträngde hon sig hårt för att byta image. Men trots detta var det inte särskilt mycket hos henne som förändrades. Samma blonderade hår, make up och samma ständiga anspelande på sex-appeal fortsatte ungefär som tidigare. Det verkar inte alls ha funnits på hennes karta att hon kunde slänga bort blonderingsmedlet, sätta på sig andra kläder och sluta upp att sminka sig... Det är ganska fascinerande att studera tidiga ungdomsfoton av henne. De avslöjar minst sagt hur hon jobbade fram sin image genom en stor yttre förvandling, inte bara i yttre attribut utan också i sitt sätt att uppträda och vara. Hon blev Marilyn Monroe. Men hon höll sedan envist fast vid denna persona. Tittar man på äldre Hollywoodstjärnor från 30-40-talet, som Mae West, Rita Hayworth och andra så behöll de sin "larger than life"-stil ända in på ålderdomen.

Min tolkning av det är att detta fenomen, att slänga av sig en skapad persona så som Bowie gjorde, inte riktigt fanns på den mentala kartan för deras generation. Man förväntades helt enkelt vara den man utgav sig för att vara. Och i denna uppgift hade kläder, accessoarer och smycken en viktig roll. För 50-talets hemmafru sade de välmatchade parurerna något om hennes oklanderliga personlighet. Prydliga smycken speglade ett prydligt inre. Och vem vill inte vara oklanderlig och prydlig? Kvinnor på 50-talet ville i alla fall i de allra flesta fall vara det.

På 70-talet blev nu smycken något som betraktades som mer separerade från den övriga klädsel man bar. Från och med 70-talet blev man därför friare i sitt val. Inte för att det saknades starka trender. Men det var inte längre något som sade att valet av smycken speglade din persona i lika hög grad som tidigare. Vilka smycken eller accessoarer man skulle bära blev mer upp till var och en att avgöra och styrdes mindre av tillfälle och stil i övrigt. Kände man för det kunde man ha dinglande discobollar i örsnibbarna ena dagen och girandoller med turkoser den andra även om den övriga klädseln var den samma. Skulle man välja ett fredsmärke runt halsen? Ett pärlhalsband eller kanske ett hänge med sitt stjärntecken? Svaret på frågan handlade mer om vad man kände för just den dagen snarare än att matcha ihop med de kläder man bar. Detta förklarar generationsskillnaden. Att klä upp sig till söndagsmiddagen eller kyrkobesöket kunde också innebära en matchande klocka som man inte bar till vardagskläderna. Men den typen av strikt uppdelning var inget som jag och min syster var riktigt vana vid. (foto CC, Sasha065)

© 2023 by *Rätt Antikt*.

  • Black Facebook Icon
  • Black LinkedIn Icon
  • Black Google+ Icon