Vem älskar inte att bära ett bulligt hjärta runt halsen! Men varifrån kommer det egentligen? I veckans blogg utreder vi dess historia, så häng med på en spännande resa bakåt i tiden! Hjärtformen är en dekor med lång historia. I smycken förknippas den gärna med den viktorianska epokens romanticism. Och den trendar återkommande under flera viktorianska revivals under 1900-talet. Men dess bakgrund går ännu längre tillbaka. Här i västvärlden vill vi nog gärna koppla hjärtformen till det fysiska hjärtat. Ett organ som fått representera känslornas hemvisti kroppen. Hjärtligt välkommen säger vi till våra gäster. Man ger, tänker eller uttrycker något "med hjärtat", säger vi också. Men går man till hjärtformens ursprung är denna koppling lite mer komplex än vi kanske i förstone anar!
De tidigaste hjärtformade smyckena har man hittat i lämningar från den indiska Harappakulturen. Hjärtat på den andra bilden är gjort av guld och keramik och från omkring 300 f. Kr. Blad av fikon, murgröna eller näckrosor avbildades ofta i forntida heraldiska motiv. Och detta hänge föreställer således ett blad snarare än ett fysiskt hjärta. Murgröna förknippades med trohet och på så sätt kan det kopplas till senare tiders uppfattning om hjärtformen som ett uttryck för trofast kärlek.
Under antiken spreds hjärtformen västerut. Den forntida staden Kyrene byggde sin rikedom på växten Silphium, en slags fänkål, vars frökapslar var hjärtformade. De stämplade därför sina mynt med ett hjärta.
Under tidig medeltid användes hjärtmotivet ibland i vapensköldar. För vår tid kan det nog upplevas något malplacerat att hjärtan användes i ett krigiskt sammanhang! Och det säger någonting om hjärtformens långa resa från högkultur till kitsch. Men det var dock först under den höviska kärlekens tidevarv, under 12- och 1300-talen som hjärtformen slutligen kopplades till den romantiska kärleken. Men vid denna tid var hjärtat fortfarande ett attribut för eliten. Det var nämligen de högättade damerna vid hoven som trubadurerna sjöng om och för.
Så hur blev då hjärtat en del av folkkonsten? Inte helt otippat gick det samma väg som så många andra kulturfenomen. Dessa startade ofta hos den medeltida eliten och sipprade så småningom ner till de folkliga lagren. Danser, folksånger och folksagor är alla senare varianter av kultur som en gång utövades av den medeltida adeln. De levde inte skilt från folket på samma sätt som senare tiders elit. Och därför kunde den adliga kulturen plockas upp och föras vidare. Från folkkonsten gick hjärtat senare in masstillverkningens tidevarv. Sugen på ett kärleksfullt smycke? Ta en titt i butiken!
תגובות