Några decennier in på 1800-talet förändrades modebilden radikalt. Förvisso styrde man inte ut sig lika mycket som under rokokon, men utstående krinolinkjolar blev på modet igen. Också frisyrerna blev mer konstfulla, med lockar och löshår. Till detta passade förstås fina örhängen bra. Det blev vanligt med ganska stora, ovala, rektangulära, sfäriska eller droppformade hängen. Dessa former var ofta fästa i ytterligare en lite mindre del som satt närmast örat. Och på det stora hänget kunde också ännu ett hänge vara fäst, så att kompositionen blev tredelad. Men det större hänget kunde också hänga själv, direkt på kroken. Örhängena på den översta bilden är dekorerade med mikromosaik, något som blev högsta mode under den viktorianska epoken.
Ett annat mode som slog igenom var att metallen fick ta stor plats i örhängena. Under 1800-talet gjordes nämligen för första gången arkeologiska utgrävningar i Etrurien. Och den etruskiska stilen inspirerade. Metallen dekorerades därför med filigran och små stenar. Också det antika Grekland och Rom inspirerade, så kaméer av olika slag var populärt också i örhängen. Men de etruskiska smyckena var någonting man aldrig sett förut. Den neoetruskiska stilen blev därför något av 1800-talets hetaste trend.
De romantiska viktorianerna inspirerades inte bara av antiken utan också av rokokon. Nyrokokons örhängen var långt mer svulstiga och organiska i sin design än de ursprungliga rokokoörhängena. Örhängena på bilden har pärlor av korall, en sten som var högsta mode.
Men var det bara överklassen som bar örhängen? Nej, faktiskt inte. Industrisamhället kom på bred front under 1800-talet
och det fanns nu en stor medelklass som kunde köpa
enklare smycken. Pinsbeck var en metall som utvecklades för att i hög grad likna äkta guld. Och för några år sedan hade jag ett par sådana örhängen i min ägo. De bestod av en sfär i vilken en långsmal kon var fästad, som hängde med med spetsen nedåt. Detta var en populär form under senare delen av 1800-talet. Också pinsbecksmycken dekorerades med filigran och ciselering. I synnerhet den senare dekoren var ofta riklig och konstfull i broscher. Silver, glas och mer eller mindre ädla stenar kunde man förstås också ha i sina örhängen. Örhängena med de gröna stenarna är från 1873.
När började man med hål i öronen, undrar jag som är född 1950 och använder clipsörhängen.